Om att bryta tankemönster!

Hela min existens resonerar med "Law of attraction". Lagen om attraktion. Att det du tänker, sätter din energi på, och gör, så skapar din verklighet. Oavsett om du gör det medvetet eller omedvetet så svarar universum.

Det finns massor med information om detta ute, så jag tänker inte gå in mer på lagen om attraktion sådär allmänt. Jag kan rekommendera att lyssna på t.ex. Abraham Hicks. Men jag tänker prata om min egen resa med detta i åtanke, framförallt då det kommer till min självbild, och min kroppspositivitet.

Då jag mått som sämst, inte bara med min självbild, utan överlag med mig själv och mitt liv, har jag varit så arg då folk sagt "Tänk positivt!" eller "Du måste ändra på dina tankemönster!".

Också då visste jag inom mig att det var sant, inom mig var jag otroligt medveten om att vi alla skapar vår verklighet. Men jag var arg för jag förstod inte hur i helvete jag skulle kunna ändra på tankarna.

Och jag vet inte ännu heller hur det gick till, men jag har lyckats! Inte på alla plan, men på många. Och universum har svarat, jag har skapat en verklighet, och då också en självbild, som jag älskar!

Nuförtiden är det allt oftare jag som säger det där åt människor. Inte bara klienter under vägledning, utan också mina vänner. Och jag vet hur ont det gör då man säger som det är; "Du har själv skapat detta - och bara du kan ändra på det". Men eftersom jag vet hur tufft det är att höra vågar jag också säga det. För jag gör det med all kärlek jag kan uppbringa, och jag gör mitt bästa att dela med mig av de verktyg jag har för hur man konkret får ändrat på sina tankar.

Nåväl, det är kanske inte så konkret, för jag har som sagt inte alla svaren. Jag har inte haft någon "Aha!"-upplevelse då allting bara ändrade. Det är mer som Abraham säger; man måste sätta ett frö och sedan ge det tid att växa. Man kan inte förvänta sig resultat, och skörd, genast. Alla bönder och odlare vet detta - men av någon orsak förstår vi det inte då det kommer till andra saker i livet.

Om vi tar mitt hat till min kropp... Min förändring började med något som liknande lögner. Nästan sarkastiskt försökte jag övertyga mig själv om att jag är vacker. Att jag duger. Att min kropp är fantastisk. Och det tog ganska länge innan jag såg något alls av de skira första bladen över markytan.

Men så fort jag såg resultat, till exempel att jag uppriktigt kunde tycka att jag såg bra ut i någon fin klänning någon enstaka gång, så sörplade jag i mig den känslan så intensivt jag kunde. Och jag försökte se samma sak i spegeln en sämre dag, med fula hemmakläder.
Ofta har jag ju också fotat mig själv och tittat på de bilder jag tycker mest om, ibland nästan varje dag. Detta har jag skrivit om förut. Sakta men säkert har jag också börjat titta på "fulbilderna".

Och nu ser ni mig naken på Internet! :D Det har varit en lång resa, med mååånga år då jag satte så mycket energi på, och använde så fula ord för, att förnedra min egen kropp. Det tar tid att vända den energin till något positivt. Men det var något BARA JAG kunde åstadkomma. Inte en enda komplimang i hela världen hade hjälpt, det skulle komma inifrån mig själv för att bli verklighet.

Jag har dåliga dagar. Jag har fuldagar. Jag har väldigt lite pengar. Men det här är inte vad jag tänker eller sätter min energi på.

Jag försöker alltid (ja, försöker, för det lyckas inte alltid) tänka positivt, eller i alla fall undvika de mest negativa tankarna. Jag har trots allt fler bra dagar. Fler snyggdagar. Och flest dagar då jag faktiskt har mat på bordet.

Jag får hela tiden mer jobb. Jag bor i en härlig stuga och jag har mycket kärlek i mitt liv. Och massor av kärlek till mig själv och min egen kropp!

Inte är det exakt så som det jag drömmer om... Men utan drömmar och önskningar och skapande - ingen utveckling.

PS. Till exempel kan ni ju börja övertyga er själva om det faktum att ni har en beach body!