Att redigera för konsten, inte skönhetsidealen

Jag är igen inspirerad att leka med fotoredigeringsprogram, och utveckla mina bilder. Det handlar aldrig om att retuschera mig själv vackrare, det är ett helt annat uttryck. Det är som att måla med bilder.

Jag såg igår på Jonna Jintons webinar med Adobe där man fick se lite hur hon redigerar sina bilder. Roligt att se en kollega som jobbar med foto och verkar lika oproffsig som jag med sina redigeringsprogram :D Det handlar om att leka sig fram. Man behöver inte vara superteknisk.

Jag gillade en av frågorna där. Någon undrade om hon ibland är rädd att hon ser på allt genom linsen, och inte tar sig tid att verkligen vara närvarande och njuta. Hennes svar var så likt mitt. Ja, ibland tänker man den tanken. Men för henne, och för mig, så handlar det om att man kanske aldrig ens varit där utan kameran. Att det är kameran som drar en ut, för att man så väldigt gärna vill fånga det vackra. Så det är ett härligt symbios-förhållande.

Och då det kommer till min kroppskärlek så har kameran gjort underverk. Utan den hade jag kanske fortfarande stått framför spegeln och hatat, istället för att utmana mig själv till kärlek.