Motion i terräng, Finland-style

Då man vaknar före 8 på morgonen av sig själv så kan man göra en redig frukost, ta det lugnt en stund och sedan bege sig ut i skogen.

Igår gick vi på en skogsväg jag inte gått på förut, trots att den ligger riktigt nära min gård. Då höll skaren ganska bra och solen sken. Vid vår vändpunkt såg vi något förbi ett kalhygge som vi beslutade undersöka vidare idag. I bästa fall skulle det vara en magisk byggnad som inte syns på Google maps, eller i tråkigaste fall bara en naturlig ås.

Nåväl, solen sken inte idag, men vädret var skönt. Skaren höll nästan hela skogsvägen, och en bit över kalhygget. Sedan började den ge upp. Vi pratar alltså om midjehöga snödrivor, omöjliga att gå i. Så vi försökte kräla oss fram för att fördela vikten över skaren. Det gick bättre. Kanske 20 meter krälade vi, men det kändes som flera hundra meter.
Ett par gånger var jag nog nära att göra rediga faceplants då händerna sjönk ner och ansiktet höll på att krascha i den hårda skaren.

Jag fotade inte under krälandet så det finns inga roliga bilder. Ni får helt enkelt tro mig.

Vi kom ju fram till det magiska till sist. Det var en ås. Men den var inte alls tråkig utan vi fick klättra uppför stora stenar längs kanten så vi kom upp på åsen. Och där hade vi lättare att gå då rådjur trampat upp en fin stig som ledde en bra bit tillbaka mot min stuga.

Jag vet inte när jag sist har gått, plumsat, krälat och KLÄTTRAT här i mina egna skogar. Så här ska motion vara. Helkropps, och äventyrligt. Igen tackar jag min kropp för att den orkar och kan!

Nu ska jag försöka få ordning på bloggen. Som ni ser har layouten ändrat och jag får inte justerat den lika bra som innan. Om någon har problem med något på sidan ska ni höra av er!