PMDS - mitt kors att bära

Det har varit några helvetiska dagar med min PMDS. Jag var så nöjd efter ägglossningen då progesteronsalvan verkade fungera igen. Jag var trött - men inte deprimerad och hopplös. Inte förräns denna vecka. Mensen verkar vara lite påskjuten, vilket bara ha hänt någon enstaka gång sedan jag började med salvan - men det verkar göra att de sista dagarna blir mer intensiva än någonsin.

Den här dagen bäddade för att ligga i fosterställning och gråta. Men till sist tar tårarna slut och huvudvärken tar över. Då bestämde jag mig för att försöka fånga känslan i konsten.

PMDS är jävligt svårt att fånga i konsten märkte jag. Inga av mina idéer kändes så smärtsamma som verkligheten. Det närmaste jag kom var korset.

Ja, vi har alla ett, eller flera kors att bära i varje liv. Dessa stora utmaningar och läxor våra själar valt åt oss. Och även om jag har haft många utmaningar i livet, och dessutom har andra fysiska problem just nu som skrämmer mig - så är det nog min PMDS som känns som största smärtan och sorgen och läxan. Just nu i alla fall.

Det där med syndernas förlåtelse. Och korset. Det vill jag förmedla. För det är största smärtan med PMDS. Hormonerna tar över och jag beter mig dåligt. Jag är svag och behövande, rentav krävande, destruktiv och gravt deprimerad. Och konstant känner jag att jag måste ursäkta mig för detta. Mitt i smärtan måste jag försöka förmedla åt de närmaste att det är PMDS:en som bråkar - att de ska älska mig i alla fall. Att de ska se bortom - och förlåta. Det tyngsta med korset är just känslan av skuld.

Och jag måste ideligen försöka förlåta mig själv. För relationerna jag förstör, och för mitt eget självhat.

Det kändes som sista droppen igår då jag såg att utkomststödet kommit in på kontot. Alldeles för litet sådant. Då jag betalar mina räkningar kommer jag att ha NOLL på kontot. Jag vet inte vad jag ska äta denna månad. Jag har inte råd att köra någonstans. Jag känner att jag blir sparkad på trots att jag redan ligger i fosterställning och gråter.

Att förlåta och förlåtas - det är det enda jag har på agendan idag.