Trähus - en frestelse

Jag skulle köpa tuschpennor från den lokala bokhandeln idag - till mina illustrationer. Jag plockade också på mig en bok om Sumer - vår högkulturs urhem. Sedan bläddrade jag i uppslagsverk om växter och fåglar - ett nytt intresse jag helst inte skulle behöva googla hela tiden. Jag vägde mellan dem, visste inte vilken som skulle hem med mig.

Men så sökte min blick sig uppåt och där var boken jag skulle ha. Trähus - en handbok, av Andreas af Malmborg och Johan Månsson. Ett steg närmare drömmen - träkåken jag en dag ska göra till mitt hem. Det är svårt att drömma just nu, då mitt liv känns som ett stillastående kaos - men den här drömmen består. Och därför plockade jag med mig denna bit av drömmen.



Det är en fin handbok om allt från tak och väggar, till finsnickerier inomhus. Om att ta tillvara, renovera, rädda - istället för att bygga nytt. Också linoljefärg tas upp, och Ottossons färgmakeri, vars färger jag bekantat mig med.

Det är ingen bilderbok, utan en ordentlig handbok. Men bilderna verkar kärleksfullt utvalda, och är informativa, trots att de är få.

 Boken inleds med kapitlet Om tankar och känslor, med ett citat av Oscar Wilde:

"Det enda sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den."

I stort sett alla böcker jag sett som handlar om detta ämne, att renovera gamla hus, verkar innehålla ett kapitel om känslan. Som att hur rationell och o-flummig man än är - så kan man verkligen känna något för gamla hus. En omvälvande kärlek, rentav. Människoliv som levts där, upplevelser som fastnat i väggarna, och omtanken som satts mellan timmerstockar och fönstersmygar. 
Det är en frestelse jag kommer att ge efter för. Någongång, också i detta livet. Ett hem.


Dock så märker jag att de flesta böcker jag hittar är svenska, vilket innebär att de särskiljer lite från vår arkitektur och byggnadskonst här i Österbotten. Så om någon sitter på en extra kopia av till exempel den gamla handboken Österbottengården - hör av er, jag är intresserad!

Kommentarer