Jag tänker att jag har bra dagar... men har jag det?
Jag har ju bra dagar
Jag tänker att jag har bra dagar
Inte så att jag glömmer,
kan man?
Men dagarna går, de går bra,
och man minns bara
saker med värme, sådär ibland,
utan att tänka efter för mycket,
eller känna mer...
Jag tänker att jag har bra dagar
Inte så att jag glömmer,
kan man?
Men dagarna går, de går bra,
och man minns bara
saker med värme, sådär ibland,
utan att tänka efter för mycket,
eller känna mer...
Jag har dagar, kan man väl säga. De går så snabbt, och därför blir det väl så chockartat då man plötsligt minns dödansikten och verklighet.
Men jag har dagar. Och de är fulla av kärlek, och fåglar vid fågelbordet, och gråspetten alldeles intill så vackert grön och skimrande. Och jag löser korsord med kärleken och inte alltid lyckas jag rita eller skriva något varje dag men jag ritar små krusiduller och varelser bredvid korsordet i alla fall - sådant där onödigt ritande som jag knappast gjort sedan förrivärlden då man satt och pratade i bakelittelefonen och drog streck och cirklar som i blindo.
Jag går på konsert och får krama människor jag älskar men på platser jag avskyr. Mina barfotaskor klibbar fast i ölgolv men jag lyckas ta mig bort från smärta och in i danstrans och håller min älskade nära för att det är säkrast så.
Jag har dagar och jag tänker att jag har bra dagar. Men så läser jag något om ett blekt dödansikte och minns. Och jag gråter och blir flunssig och det är kallt och vintervitt och jag vill bara sitta framför brasan.
Jag har dagar då någon annan helst hade fått betala mina räkningar, och hämtat ved, och matat mig. Jag har svåra dagar. Men jag har också bra dagar.
Så tänker jag och äter min köttsoppa framför brasan, enda platsen jag kan finnas på just nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar