Fullmåne & en film med svalor

Efter ett par dagars skrivjobb kom sömnlöshet och rastlöshet. Kanske berodde det på månen, kanske på att boken åkte berg-och-dalbana i mitt huvud dag som natt. Jag var tvungen att ta ett par dagar ledigt, sova ikapp mig, och krama ikapp mig med en fin människa.

En av dessa kvällar kom jag körandes från vänner och såg den absolut största fullmåne jag någonsin sett. Den klev just över trädtopparna och såg ut att komma mig till mötes, ta min hand. Jag viskade svordomar och glädjeutrop hela vägen hem till kameran. Jag visste att månen skulle stiga så högt att denna optiska illusion om dess storhet var försvunnen vid det laget att jag fick tag i min kamera.

Och visst var det så också. Men i cirka tio kilometer fick jag se den vackraste måne jag någonsin sett. Den kom mig till mötes, och jag är otroligt tacksam.

Dessa bilder fick jag fångat efteråt. Vackert var det då också, även om månen ser rätt normal ut i storlek.

Och en dag filmade jag svalor som satt på min elledning. De verkade ha varit på flyglektion med sina föräldrar, och blev nu matade. Det var fascinerande att se utflugna ungar bli matade, och jag tyckte det var meditativt att stå och titta på.

Så nu utmanar jag er läsare. Klarar ni av att ta en fem-minuters paus från den snabba världen utanför och bara se på filmen, och lyssna på fina Anna Phoenix-låten "Paus for poetry"?
Det som händer i filmen är mäktigt. Men i jämförelse med det snabba bildbytet som pågår runtomkring oss så är denna film väldigt långsam, full av stunder för andning, varande.
Låten är också en av de låtar jag är stoltast över, och av någon orsak verkade den passa perfekt till denna lilla film.

Njut och var stilla,

gärna i HD och fullscreen ;)