Kukkahattutätis fynd

Igår var jag i staden i norr för att loppisfynda samt leta verktyg för silversmidet. Då det gäller det senare hittade lite tänger och filar, men skruvstädet lämnade vid kassan då priset var för högt. Det var dock första gången jag burit ett skruvstäd så långt som till kassan i alla fall. Fast det var inte ens jag som bar...

Hursomhelst, loppisfyndandet gick fint denna gång. Inga silverskedar som jag hoppats. Men en rolig hatt. Något jag aldrig hade köpt om det inte varit för mitt sällskap igår. Men jag kände mig fin i hatten och blev kallad "kukkahattutäti", så den fick komma med hem.

Sen hittade jag en låda. Ack mitt hjärta slår så hårt för dessa lådor. Denna en fin, trots sitt dåliga skick. Rymlig och bra att ha tänkte jag och betalade lite för mycket för den.

Men sista fyndet var definitivt det bästa. En riktig lyckträff. Ett par Ecco-vinterskor i absolut nyskick. 30€. Det är mindre än halva priset, kanske en tredjedel av originalpris. Bekväma, och otroligt varma med äkta ylle inuti. Glad studsade jag från den rundan.

På väg ut ur en butik mötte jag en tiggande kvinna. Jag brukar aldrig ge pengar. Men hon verkade rätt så desperat, och så sa hon att jag var vacker. Så jag erbjöd henne lite mat istället. Det är lite som ett test, erkänner jag. Vissa vill bara ha pengar, men är det verkligt dåligt ställt tar de gladeligen emot mat. Och visst, hon listade upp potatis, kyckling och bröd. Det tyckte jag var rimligt. Köpte mina bananer och hennes mat och levererade åt henne utanför butiken. Jag tror faktiskt inte jag gjort det sedan USA-resan 2010.

Det kändes som en första gång. Det var i alla fall första gången jag ärligt och varmt sagt "Bless you" åt någon. Ett uttryck jag kan resonera med helt utan religiös mening. Jag kände mig ljusare efter upplevelsen.

Kukkahattutäti säger gonatt!