Återblick på 2016, samt önskningar & en vädjan
Många pratar om 2016 som ett ganska dåligt år. Och visst, i världen har läget sett ganska hopplöst ut och allt det återspeglas också i den enskilda individen. Många har sett orättvisor, motgångar, separationer och allmän tungsinthet. Men i det stora hela känner jag att det är en form av utrensning och återfödsel som pågår. Och sådant är kletigt och tungt och gör jävligt ont. Men vi är alla där i smeten och det enda man kan göra är att försöka se ljuset och kärleken i sig själv och agera därefter.
Visst har också jag haft perioder av svårmod. Främst fysiska problem har gjort att jag känt mig hopplös. Fysiska problem som fått min tanke och min ande att kännas mörkare än nödvändigt. Men överlag tycker jag ändå att 2016 varit ett ganska bra år. Jag har sett smärtor, avsked och svåra frågeställningar i mitt liv - men jag har också sett massor med kärlek, vackra platser och människor, och jag har känt att jag har växt i mitt kreativa arbete, och i mig själv. Framförallt i kärleken till mig själv.
Här är några bilder från året som gått - de flesta har ni säkert sett redan om ni följt bloggen, men de får gärna visa sig igen eftersom de återspeglar mycket av det fina jag varit med om. Det stora i det lilla.
Det här är första nyåret på många år som jag verkligen känner att detta kommande år kan bli bättre - rentav underbart.
För 2017 önskar jag mig mer av just det där - kärlek och ljus. Jag önskar mig ett friskt, eller i alla fall ett friskare, år, då jag känner att jag får göra och känna det som är bäst för mig och som får min själ att resonera med mitt fysiska jag. Jag önskar mig inte rikedomar och jordenrunt-resor men jag önskar att det ekonomiska svänger så att jag verkligen stolt och utan motstånd kan arbeta med det jag är bra på. Jag önskar mig också vackra möten och platser. Massor med kärlek och intimitet, pussar och kramar och jag önskar mig själv skönhet. Att jag ska se den alltså - för den finns ju överallt. Men jag vill fortsätta se den, fånga den, och skapa den själv.
Jag vill snarast ge ut uppföljaren till debutboken Kärleksbitar. Sedan vill jag helhjärtat skapa de två böcker som redan påbörjats (mer fotografiskt och journalistiskt fokuserade böcker), i bästa fall med arbetsstipendium. Jag vill hjälpa människor genom min vägledning, och fortsätta studera människan och själen och tanken och intimitet så jag kan hjälpa i ännu vidare utsträckning. Jag vill måla så många tavlor, göra så mycket smycken, och jag vill verkligen leva på min konst. Jag vet att jag kan, jag vet att det går.
Jag vill också öva mig på bågskytte, göra mer yoga, hitta glädjen i mat igen och fortsätta hitta det som passar den bråkiga magen. Och jag vill fortsätta drömma om huset jag en gång ska bebo, och jag ska studera byggnadsvården närhelst jag har möjlighet.
Jag vill fortsätta ha en öppen dialog med änglar och andar, och jag vill vara öppen för allt ljus och all kärlek som faktiskt är ämnad för mig, och som jag förtjänar.
Och jag önskar att jag ska förlåta mig själv varje gång jag misslyckas.
Men sådär som sista punkt är faktiskt en vädjan till er som beundrar min konst och som funderar på att köpa något av mig. Jag önskar ju verkligen att ni gör det - jag behöver det och önskar det.
Min vädjan är ändå att jag inte så ofta ska behöva se kommentarer så som "Den vill jag ha!" eller "Den köper jag!" - då jag sedan inte får tag på personen i fråga överhuvudtaget eller den har ändrat sig. Det är så jobbigt att ha produkter i "limbo" då jag tror de är sålda, men sedan blir det inget av det hela. Dessutom ser andra oftast dessa kommentarer och tror produkterna är sålda.
Då man impulsshoppar på stan går man genom kassan och så äger man saken. Men då man uttrycker sig sådär på nätet så sitter en enträgen hantverkare i andra ändan och håller produkten reserverad och väntar på en bekräftan och en faktureringsadress.
Säg hellre: "Jag älskar den här!" eller "Jag är intresserad, får jag fundera ett par dagar?". Det är helt okej om man inte har råd, det är helt okej om man vill fundera - men det är inte okej att säga att man köper och sedan hör man aldrig av sig mer.
Så puss på er och hoppas jag ser er på min webshop: www.soulmamaarts.com!
Visst har också jag haft perioder av svårmod. Främst fysiska problem har gjort att jag känt mig hopplös. Fysiska problem som fått min tanke och min ande att kännas mörkare än nödvändigt. Men överlag tycker jag ändå att 2016 varit ett ganska bra år. Jag har sett smärtor, avsked och svåra frågeställningar i mitt liv - men jag har också sett massor med kärlek, vackra platser och människor, och jag har känt att jag har växt i mitt kreativa arbete, och i mig själv. Framförallt i kärleken till mig själv.
Här är några bilder från året som gått - de flesta har ni säkert sett redan om ni följt bloggen, men de får gärna visa sig igen eftersom de återspeglar mycket av det fina jag varit med om. Det stora i det lilla.
Det här är första nyåret på många år som jag verkligen känner att detta kommande år kan bli bättre - rentav underbart.
För 2017 önskar jag mig mer av just det där - kärlek och ljus. Jag önskar mig ett friskt, eller i alla fall ett friskare, år, då jag känner att jag får göra och känna det som är bäst för mig och som får min själ att resonera med mitt fysiska jag. Jag önskar mig inte rikedomar och jordenrunt-resor men jag önskar att det ekonomiska svänger så att jag verkligen stolt och utan motstånd kan arbeta med det jag är bra på. Jag önskar mig också vackra möten och platser. Massor med kärlek och intimitet, pussar och kramar och jag önskar mig själv skönhet. Att jag ska se den alltså - för den finns ju överallt. Men jag vill fortsätta se den, fånga den, och skapa den själv.
Jag vill snarast ge ut uppföljaren till debutboken Kärleksbitar. Sedan vill jag helhjärtat skapa de två böcker som redan påbörjats (mer fotografiskt och journalistiskt fokuserade böcker), i bästa fall med arbetsstipendium. Jag vill hjälpa människor genom min vägledning, och fortsätta studera människan och själen och tanken och intimitet så jag kan hjälpa i ännu vidare utsträckning. Jag vill måla så många tavlor, göra så mycket smycken, och jag vill verkligen leva på min konst. Jag vet att jag kan, jag vet att det går.
Jag vill också öva mig på bågskytte, göra mer yoga, hitta glädjen i mat igen och fortsätta hitta det som passar den bråkiga magen. Och jag vill fortsätta drömma om huset jag en gång ska bebo, och jag ska studera byggnadsvården närhelst jag har möjlighet.
Jag vill fortsätta ha en öppen dialog med änglar och andar, och jag vill vara öppen för allt ljus och all kärlek som faktiskt är ämnad för mig, och som jag förtjänar.
Och jag önskar att jag ska förlåta mig själv varje gång jag misslyckas.
Men sådär som sista punkt är faktiskt en vädjan till er som beundrar min konst och som funderar på att köpa något av mig. Jag önskar ju verkligen att ni gör det - jag behöver det och önskar det.
Min vädjan är ändå att jag inte så ofta ska behöva se kommentarer så som "Den vill jag ha!" eller "Den köper jag!" - då jag sedan inte får tag på personen i fråga överhuvudtaget eller den har ändrat sig. Det är så jobbigt att ha produkter i "limbo" då jag tror de är sålda, men sedan blir det inget av det hela. Dessutom ser andra oftast dessa kommentarer och tror produkterna är sålda.
Då man impulsshoppar på stan går man genom kassan och så äger man saken. Men då man uttrycker sig sådär på nätet så sitter en enträgen hantverkare i andra ändan och håller produkten reserverad och väntar på en bekräftan och en faktureringsadress.
Säg hellre: "Jag älskar den här!" eller "Jag är intresserad, får jag fundera ett par dagar?". Det är helt okej om man inte har råd, det är helt okej om man vill fundera - men det är inte okej att säga att man köper och sedan hör man aldrig av sig mer.
Så puss på er och hoppas jag ser er på min webshop: www.soulmamaarts.com!
Låt oss göra 2017 vackert!
(Faktum är att mitt 2017 redan börjat vackert, jag ämnar fortsätta på samma bana!)
(Faktum är att mitt 2017 redan börjat vackert, jag ämnar fortsätta på samma bana!)
Kommentarer
Skicka en kommentar