"Vi måste titta och se. Bara vänta. Vara still."

Jag citerar någon jag inte minns namnet på. Det var en socialdemokrat som kommenterade Sannfinländar-fiaskot. På dålig svenska. Så då blev det som min rubrik säger. Det passade inte superbra in i sammanhanget, men som livsråd blev det ju fantastiskt fint. :)

Jag är lite väl tyst på bloggen. Och producerar väldigt lite konst. Men jag har försökt balansera trädgårdsarbetet med kundarbeten såsom hemsidor och liknande. Och jag gör mitt allra, allra bästa för att njuta av sommaren som äntligen kommit. Med kliande soleksem och halvnakna fotosessioner och små roadtrips till havet.

Sent en kväll tog jag med mig en vän till ett vackert, vitt dunfält för en fotosession. Jag hade honom att fota eftersom det hade blivit bökigt med stativ och fjärrkontroller i den svåra terrängen, och med alla myggor. Vi gjorde vårt bästa så snabbt vi bara kunde.

Då vi kom hem märkte vi att kameran hade någon underlig inställning som jag tror förklarar den låga kvaliteten. Så jag manglade ett par bilder genom Photoshop och det blev okej i alla fall.

Min kropp är full av blåmärken och smärta. Min mage har varit otroligt dålig senaste veckan, med kramper som jag inte förstår. Antagligen en kombination av mat som inte passade mig helt och fibromyalgin som kan påverka både magen överlag, och smärttåligheten.

Men jag kämpar vidare. Min trädgård är så vacker nu. Jag har rabatter och odlingslådor och ett litet jordgubbsland. Jag får bara hålla tummarna att allt ger skörd också. Nästa vecka tror jag det blir dags att plantera ut i växthuset.

Det blommar äntligen - även om det är mindre än tidigare år. I kvisten doftar det pelargoner och jag tittar på vackra stilleben av det levande, och det döda.