Självporträttet

Idag då jag vaknade föll snön igen. Som tur är så är den så våt att det faktiskt smälter mer från marken än täcker den.

Men jag kände att min andra påbörjade tulpantavla inte var rätt för den här dagen. Jag ville absolut måla ett ansikte. Jag ville faktiskt måla mitt eget.

Tidigare har jag använt, eller försökt använda, mitt eget ansikte i tavlor. Men jag har aldrig orkat hålla fast vid den idén så det har aldrig blivit särskilt likt. Det är som att det finns en spärr inom mig. Eller så är jag bara svår att måla.

Andra har jag kunnat efterlikna mycket bättre. Och jag ville försöka med mig själv igen.

Jag tog ett referensfoto och försökte verkligen hålla mig inom linjerna så att säga. Men efter en stund blev det mycket roligare att leka med ansiktsuttryck och såna detaljer, att jag tappade bort mig själv aningen.

Så, hon liknar kanske inte mig så mycket trots allt. Men jag gillar henne. 

Jag behövde henne idag.