Terassbygge del 2 - jag fick en stentrappa!

Igår blev det terassbygge i äkta talkoanda hela dagen lång. Det märks att man bor i talkotrakter då man hittar inte bara en eller två, utan fyra spadar i uthuset. Alla får vara med! Och glad är jag över mina fina, fina vänner som ställde upp hela dagen lång.

Först kom en snäll granne med sin minifrontlastare och lade gruset på plats, till båda terasserna. En smidig manick det där, jag vill också ha en!

Planen var att i bästa fall får vi spadat ut gruset och lagt lastpallar någorlunda på plats på bakre terassen. Men dit behövs EU-pallar, och en vän kom med FIN-pallar, hela tolv stycken i prima skick. Deras mått passade bäst till norra terassen, så det blev den vi arbetade på hela dagen!

Släta grus, sätta ut pallar, vattenpass, skruva ihop. Vi fick mer än hälften klart då vi insåg att "stengrunden" som ska ligga kring hela behöver vara på plats innan kantpallarna kan sätta sig rätt. Så det blev stenhämtning. Rejäla styrkelyft i vacker solnedgång omgivna av öppna slätter och mogen säd. Jag önskar kameran hade kommit med till grannens stora stenhop.

Efter det svettiga arbetet med att bära stenar av och an så började vi placera ut dem kring terassen. Men det roligaste verkade vara att gör i ordning en trappa! Så medan skymningen föll byggde vi en riktigt gammaldags stentrappa av vackra flatstenar och ett kunnande som verkade finnas inom oss från tidigare liv.

Trappan är nog det finaste just nu! Förvisso är den lite lerig och smutsig ännu, och i dagsljus ser jag ju lite småsaker som måste justeras - men åh, vilken härlig trappa! Den är alldeles jämn, på bilden ser den kanske inte så ut, men den är perfekt!

Hörnet av terassen som man går förbi då man kommer upp mot huset kallade jag "Strömsöhörnet" :) Det kommer att vara ett riktigt blickfång så dit ska alla vackra stenar radas. Som ett stenaltare, eller bara godis för ögat. Men allt i sinom tid.

Idag har jag så ont överallt att jag oskojat knappt kan gå. Efter nästan tolv timmar i gummistövlar igår så är mina fötter bara mos. Och resten av kroppen håller med. Hela sommaren har jag tagit det lugnt, med undantag för yogan, och detta grovarbete gav nog kroppen stryk. Så idag vilar jag trots att jag är rastlös och vill fortsätta.

Tusen tack vänner - två av mina nyaste, och två av den gamla ligan - ni är guld värda! Jag hoppas få mer hjälp här i dagarna av vänliga själar, så terassen blir ett faktum innan vintern kommer!