Inblick, kärleksbit

"Snusmumriken sade att juninätter aldrig är farliga. Så då sorgen tar mig som hårdast beger jag mig ut på vägen. Jag har inte bestämt mig för att åka till dig, men jag vänder mot det hållet. För säkerhets skull.

Mina löften till andra är stenhårda. De till mig själv väldigt relativa. Det där att låta dig vara, för sorgens skull.

Jag kör en bra bit, till platser jag knappt besökt förut, och som oavsett ser väldigt annorlunda ut mitt i juninatten. Folktomma platser i nattljus. Vi brukar skämta att de som varit här flest gånger innan de dör vinner. Jag är aldrig här. Räknas juninätter?

Jag skriver en försiktig fråga, och visst, du kommer ut på en tobak om en stund.

Tyst, tyst vänder jag in på gården där du bor. Gruset rörs knappt under däcken. Vi träffas igen. Trots mina ärliga sanningar, och mina löften till mig själv. Om en paus ifrån dig, en paus med sorgen som sällskap. Här är vi nu då. Igen.

Din handled är trasig och du behöver sjukledigt. Jag hör mig själv utlova healing och vilosemester än en gång. Du vill följa med. Äh, här är vi nu då igen.

Jag som saknat din kropp i sängen är nervös nu. Jag vet att vi inte ska ta varandra inatt. Kanske aldrig mer. Men jag vet inte om min arm är välkommen kring din kropp längre. Jag avvaktar, du pratar om spel och lek och annat virtuellt, medan jag funderar i verkligheten. På närheten. På sorgen som plötsligt känns avlägsen. Fast jag vet att du inte vill ha mig. Du vill inte ha mig. Inte så. Men ändå, här är vi igen. Jag tänker tankar om närheten.

Ja. Visst blir det som det brukar. Bekvämt, liksom hemma, något välkänt, och omtyckt. Du somnar med min arm mjukt vilande på din mage. Handen kring höftbenet, ditt skägg alldeles intill mitt ansikte. Det är väl närmast jag kommer nu. Och jag tar alla små kärleksbitar jag får. Jag tar allt jag får. Kom ihåg det."

Den här texten är från debutboken Kärleksbitar. Jag har tänkt mycket på förra sommaren senaste dagarna, och den här texten som utspelar sig i juni kändes passande att dela med mig av. 

Jag arbetar på en ny bok, tacksamt med stipendium av Kulturfonden, och den kommer nog att gå i samma stil som förra. Min stil, alltså. Men den är inte lika förankrad i nutiden, utan blandar tidigare liv med en fantiserad framtid, och ett påtagligt "nu". 

Kärleksbitar hittar ni ännu på webshopen: www.univocalmusicwebshop.com!