Jag är ingen feminist - jag är kvinna

Mycket tabubelagt fick jag med bara i den rubriken.


Om man tror media så måste man i dagsläget vara råbarkad feminist och hata män. Eller hata feminister.

Jag är eller gör varkendera. Jag tror på jämställdhet. Faktum är att för mig är det en självklarhet. Jag vet förstås att jag är bortskämd som omges av män som också tror på jämställdhet, vilket gör att jag sällan behöver ropa för att höras som kvinna. Faktum är att av de människor jag stött på senaste åren så har de mest ignoranta varit (kvinnliga) gynekologer.

Nåväl, jag vet ju att min verklighet inte är som alla andras. Jag vet att det finns kvinnoförtryck och att mycket är allt annat än jämställt. Men det betyder inte att jag tänker mata den verkligheten med hat. Jag ser också att det är orättvist och ojämställt för män - att de kämpar med sin maskulinitet och sin femininitet. Precis som vi kvinnor också kämpar med båda de energierna.

Jag uppskattar alla som kämpar för jämställdhet och som väljer att lägga tid och energi på förändring. Jag har valt mina egna kamper, och detta är inte en av dem jag prioriterar.
Men jag har svårt med de som missar poängen helt. Där manshat får plats, eller där kvinnor gör allt de kan för att vara mer maskulina. Man kan kämpa utan att mata striden med hat och negativitet. Och utan att förminska den maskulina eller den feminina energin.

Jag är kvinna. Jag är väldigt mycket kvinna. Det är också tabubelagt att säga i dagsläget då man "borde" omkullkasta könsroller. Det tycker jag också missar poängen. Jag bryr mig inte om du vill identifiera dig som kvinna, man eller något annat. Och jag säger "något annat" för jag vill inte elda igång någon debatt om vad alla vill kallas.

För mig kan man bra få identifiera sig precis hur man vill - och då får man också identifiera sig som kvinna. Alla bär på både maskulina och feminina energier, och beroende på hur man är lagd så identifierar man sig lite olika. Biologiskt sett kanske det ser väldigt svartvitt ut, men det är det ju inte.
Jag har många starka maskulina kvaliteter, men jag är väldigt mycket kvinna och väldigt feminin på många sätt. Detta är något jag är stolt över, och jag vill vara precis den jag är!

Jag tror på jämställdhet. Därför vill jag inte välja en låda som feminismen. Men jag är kvinna och med en kvinnas styrka försvarar jag allas rätt att vara som de vill. Och jag börjar med mig själv.

Jag är kvinna och jag är stolt. Och jag älskar män!


Jag uppskattar också kvinnliga grupper så som Bohemian Badass. Där det inte handlar om manshat eller mansförtryck, utan enbart empowerment åt kvinnor. Där alla gudinnor får vara de bästa de kan vara.
Visst, jag tycker inte att vi borde dela upp våra skyddsnät och sociala nätverk enligt kön heller - men jag vet att ännu i dagsläget finns det många kvinnor som vill ha stöd, och vill öppna sig, enbart för andra kvinnor. Säkerligen är det samma med män. Och grupper som Bohemian Badass, eller Goddess Gathering, handlar om att man får känna sig trygg, oavsett vilken bakgrund man har, eller vilka problem man vill ha hjälp med eller stöd i.

Jag vill tipsa om Empowerhouse, som är ett event som går av stapeln varje söndag i januari. Kvinnor med olika bakgrund håller workshops online via Bohemian Badass. Så om man vill bli kvinnligt inspirerad är det något man kan ta sig en titt på, helt gratis. Soulmama Arts är med och sponsorerar via marknadsföring, så ni lär bli tipsade om detta ännu fram till januari!



Kommentarer

  1. Jag förstår hur du menar och tänkte själv väldigt länge lika som du - att jag aldrig stött på problem för att ha varit kvinna, snarare tvärtom. Att de liksom överdrev, de där feministerna. Och nu när feminismen har kommit till att bli något av ett ständigt pågående tema i vårt samhälle, så förstår jag också att man uppfattar det som manshat, som du skriver. Tror att ilskan och hatet kanske tar för stor plats i media idag, det har liksom aldrig handlat om för eller emot egentligen.
    Ju mer jag började förstå hur saker hänger ihop, hur könsroller prackas på oss vare sig vi vill det eller inte, hur kvinnor i manliga branscher får kämpa, KÄMPA för att göra sina röster hörda, så har jag förstått att jag trots allt är feminist.
    Och samtidigt: en av feminismens grundvalar är också det, att alla ska få vara vad de vill: bejaka sin femininitet eller maskulinitet eller ingendera om man inte identifierar sig som någondera. Det är inte som att man vill utplåna kön heller, snarare ge rum för olika. Eller så tänker jag. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår nog hur du menar, och jag vet att feminismen i grund och botten handlar om jämställdhet - med fokus kanske ändå på kvinnoförtrycket och den problematiken. Jag har absolut ingenting emot grundtanken i det hela.
      Men eftersom feminismen på något sätt blivit lite "ful" i mitt tycke, och snedvriden, så vill jag inte kategorisera mig.
      Men jämställdhet för alla - det önskar jag och kämpar jag för! <3

      Radera
    2. Jo. Har också svårt med den där rabiat-stämpeln. Samtidigt som jag förstår att man kan bli det (rabiat). Känns som att man som feminist alltid bara hamnar tjabbla och sällan vill bli riktigt förstådd. Men I get your point <3

      Radera

Skicka en kommentar