Jägarexamen, viltvård och höstkänsla

Idag har det varit en vacker höstdag, och då jag vaknade med en rätt så ovanlig ork så var det dags att sätta igång med en del höstsysslor. Igår fick jag ett par kubikmeter ved som jag har börjat kasta in i vedlidret. Jag har också börjat förbereda inför vinterutfodringen åt rådjuren.

Ja, ni hörde rätt - här är det viltvård som gäller! Ni som också följer mig på Facebook har kanske läst att jag som bäst går en förberedande kurs för jägarexamen. Efter kursen blir det examen, och sedan nångång inom en överskådlig framtid blir det också skjutprov osv som borde leda till jaktkort.
Men det är bågjakten som lockar.

"Där den vanliga jakten tar slut - där tar bågjakten vid."

Jag har aldrig skjutit med pilbåge, men det känns i själ och hjärta som att det är den formen av jakt jag vill försöka mig på. Det betyder också att jag inte behöver fundera på till exempel en vapenlicens. Men jag kan inte heller jaga t.ex. älg, utan rådjur är det största djuret jag får jaga.

Och då jag nu gått några kurskvällar är det en sak som verkligen öppnat mina ögon. Och det är jägarnas respekt, ansvarskänsla, och viltvården i sin helhet. I och för sig har det inte varit dödandet som lockat mest för min del - utan självförsörjandet och närheten till naturen. Och det har glatt mig att det är precis det som kursledaren lär ut, och som jägarna utövar.
För mig har det känts på något sätt slumpmässigt om man stöter på något djur i skogen eller på vägen. Men våra jägare har faktiskt koll på djuren, de vet om de har det bra eller behöver hjälp, och de reglerar jakten därefter. Det är på något sätt väldigt vackert och jag vill vara en del av detta.

Som jag skrev på Facebook:

""Det står vackra saker i min Handbok för jägare:
"Det kan väcka sällsamma tankar utan tydliga former eller avsikter, aningar från tider då allting kanske förhöll sig på annat vis. Om du då kastar en blick åt sidan kan du bredvid dig se din anfader med ett djurskinn kastat över axlarna eller en enkel linneskjorta på sig, med en klubba eller båge i handen. Och i hans ögon lyser samma glans som i dina egna ögon, när han betraktar detta naturens drama."

Ja, men jag ser inte bara min anfader, jag ser mig själv. Med vargmoderns skinn över mig, i väntan på min älskade som kommer med blodiga händer och dagens fångst. Jag känner ännu värmen från brasan, jag minns ännu vargmoderns blick då vi båda förstod; det var hennes ungar, eller mina...""

Så det första jag kände att jag kunde börja med var att utfodra rådjuren under vintern. De klarar sig inte utan hjälp här, och jag vet ju att jag har rådjuren runt knuten. Jag pratade med min granne som äger marken och han gladdes åt mitt initiativ. Idag pratade jag också med en lokal jägare som sysslat mycket med just våra hjortdjur - och han lovade säd och foder gratis åtminstone till att börja med.
Idag har jag alltså grävt fram ett par gamla skåp från lidret, samt sågat lite lövkvistar, för att så småningom få en början på dessa utfodringsplatser. De blir två till antalet, och inte alls långt från min lilla stuga.

Jag har som sagt haft mycket ork idag, men nu börjar den sina. Så veden är bara halvt inplockad, och utfodringsprojektet står mitt på gården och ser besynnerligt ut. Men jag har en början och jag är nöjd. Jag tog också solen och den friska luften till vara och fotade lite av höstens skönhet. Ännu blommar det på min gård.