En evighet av liv kan spira i ett enda ögonblick...

UNGDOMEN.

Bland de makter, som på jorden trona,

bär blott vanskligheten säker krona,

döden kan ej störtas, kan ej skona,

och hans lia rostar ej.

Yngling, bävar du för härjarns spira,

o, så lär att stundens högtid fira!

Vet, en evighet av liv kan spira

i ett enda ögonblick.

Jord och himmel äges av minuten,

jord och himmel kan i den bli njuten;

hög och rik och gränslös, fast förfluten,

kan den bli hos minnet kvar.

Men ej tanken dock, av lagar bunden,

känslan är den makt, som adlar stunden;

känslan ensam skördar i sekunden

mer än tusen sekler sått.

Jubla, yngling! Gudalånet blommar

än i dina pulsars varma sommar;

än uti ditt hjärtas helgedomar

lever känslan stark och ung.

Men de flykta, men de domna sakta

dessa stunder, som din sällhet vakta;

åldern nalkas, yngling, lär att akta

skänkerna av livets vår.

Njut, så länge än din majdag varar!

Ingen blomma höstens stormil sparar,

ingen blid, förtrolig sol förklarar

vinterns långa kulna natt.

Varför skulle du, i fåfäng möda,

glädjens enda, korta dar föröda?

Varför med ditt friska hjärtblod föda

slumpens och bekymrens nyck?

Kärleken dig manar – hör du buden

av den späda, segerkrönta guden?

Ej blott tärnan famnar du i bruden,

alla världar famnar du.

Rankan svajar, purpurdruvan blöder,

glädje blott i hennes nejder glöder;

kungasalig vandrar tiggarn, bröder,

under rankans krona böjd.

Älska yngling – hjärtats lågor svalkas;

drick – en vinter utan druvor nalkas;

lev och gläds och njut och le och skalkas,

frost och domning följa sen.

J.L. Runeberg

Runeberg, min gamle släkting, medverkar på sätt och vis i min nya bok. Det här var en av de dikter som fick mig att känna anhörighet. Närvaro. Till ett liv bortom detta, till genetisk och själslig samhörighet med så många som kommit och gått före mig.